Hösten från den ljusa sidan

Idag känns hösten väldigt tråkig, det viner i knutarna och inte ett löv i sikte! All yo uneed is löv, så ser det mycket bättre ut. Så i denna dysterhet tänkte jag dela med mig av några höstbilder jag tog för några veckor sedan! Några km cykling (på ett hjul) ut till havet med vovven i koppel, kamkera på höften och väska med stativ över axeln! Jag cyklar ut på en udde och ställer upp stativet, färgerna är riktigt härliga!
Klicka på bilden för större format!

Stigen!

Underbart ljus, svårt att tänka sig att bara några dar senare ligger alla löv på marken!

Viken!

Vi fortsatte sen längre ut mot havet, till höger om där bilden ovan är tagen.. Ut till en fårhage på udden, men inga får! Riktar nu kameran in mot viken istället för ut, men inga bilder blir riktigt bra, har ju bara en Olympus Mju mini, liten och väderskyddad komera, men jag måste säga att jag imponeras över bilderna. Men klart det skulle bli lite lättare och bättre med en systemkamera... Men då skulle den nog inte få följa med lika mycket.

Kanel är åskådare

Kanel gillar vatten och badar så mycket hon kan, att det är höst verkar inte störa henne det minsta.. Gillar bilden ovan starkt, hon ser så liten ut! Trots att hon är 11 år gammal, och inte riktigt orkar med allt, orkar knappt hänga med när jag springer lite lätt, men utan koppel verkar det gå mycket snabbare, så det är nog nått med psyket!


En tjejkompis var ledsen över att det var sånt oväder, regn och blåste massor nere i övik. Jag kom på att jag tycker om dåligt väder. Kanske inte just att bara va ute när det är kallt och blåser osv, utan mycket kontrasterna! Jag lyssnar på moby dick på ljudbok om kvällarna, en rätt lång bok som inte handlar om själva historien så mycket, mycket filosoferande och utläggningar.
När han ligger i en säng i sitt svinkalla rum en natt, så tänker han på hur skönt han har det, och att han påminns om det just för att han fryser om näsan! Om om man inte påminns om hur dåligt det kan va så glömmer man lätt hur bra man har det!
På samma sätt som en fjällvandring i jävligt väder kan vara ett väldigt trevligt minne trots att man svor och frös mest hela tiden, eller som det är så skönt att springa ut ur bastun och hoppa i det kalla havet.

Eller hur min kopp varm choklad smakar som bäst när det viner i knutarna!

Myggbett och midnattssol

Tidigare i vår så satt jag och pratade om sommarens vandringsäventyr med några kompisar på internet. Ulf sa att det lät skitroligt och att han hade försökt komma ut flera år i rad, men att det inte riktigt hade skett sen hans vandring i Peru för några år sen. Jag frågade om han skulle med och hans kommentar var "Sure!"...

Så nu var 2 st som satt på tåget mot Abisko!

Ulf över 24 timmar tågfärg från göteborg, jag hade futtiga 10. Mycket varningar i förvätg ang snö och vattenstånd hade gjort det lite tungt att åka. Men oj va förhoppningarna steg när vi blivkade ut över ett soligt torneträsk från tåget.Planen var att sova ute i 10-11 nätter. Vid turiststationen så väger våra säckar in på 21 resp 20 kg.

Jag poserar vid Abiskojåkka

Ulf poserar vid Abiskojåkka

Dom Nödvändiga samtalen rings och så bär det iväg! Ulf går barfota, kan tyckas lite märkligt men funkar det för han så! Jag kör hårt på min "Man ska göra som man vill"-filosofi. Vi går ca 5 km första kvällen och slår läger, kokar pasta och hemmatorkade kikärtor, tillsätter en påse pulvertomatsås, det smakar bra men kikärtorna blev lite ojämnt färdiga, tråkigt.

Efter middagen så börjar det regna lite smått, vi tar på regnkläder och går utpå promenad.. Jag tar sandaler för jag vill inte blöta ner kängorna, då vis ka gå över en liten myr, och det var nog bäst.. Nån timme senaer återkommer vi och är rätt blöta om fötterna, mina sockar är dyngsura och vi gör en liten torklina i tältet. Sover gott hela natten, på morgoen är sockarna fortfarande blöta, men jag har ett andra set!

Vi går vidare mot Abiskojaurestugorna, passerar där snabbt, gå vidare några hundra meter till badstranden, går upp på en liten hylla ovanför och slår läger där. Vi har bara gått ca 8 km idag, men vi ska göra en liten topptur upp på Boazcohkkas närmaste topp. Sätter ihop topplock och midjebälte, packar ner regnbyxor och dunväst och pannband och lite smågodis. Tänker att jag klarar mig med min softshell om det regnar. Tar även med första hjälpen och kamera. Vi börjar gå uppåt och softshellen blir lite för varm att gå uppför i så spänner den utanpå packnignen.

Jag förbannar myggen

Turen går uppför och det är riktigt skönt när vi passerar trädgränsen, men det är ännu lika långt kvar. Men efter lite mer svett och mjöksyra så når vi tillslut toppen. Där blir det fika och varma kläder.

Obligatorisk bildposering

När vi har suttit en stund så börjar det regna, vi behåller överdragskläderna och går neråt. När vi väl är nere så känns det ändå rätt bra, min dunväst har ett fåtal mindra blöta fläckar, trots en dryg timme i regnet under min "vattenavstötande" softshell. Vi går och lägger oss direkt. Har inatt 8 st sockar och ett pannband i sovsäcken för att det ka torka, och det gör det!

Vaknar upp mitt i natten och får denna underbara vy på bild!

Tagen halv 3 tiden.

Nästa dag så går vi först till Abiskojaurestugorna, vi har beslutat att ändra planerna att gå via unna-allakasstugorna till att vika av in i Hogianvaggi, hör med stugvärden och han säger att det inte går så mycket folk där och att det är ganska stenigt.. Men att det finns mycket goda fiskemöjligheter och att det är väldigt vackert! Även att snö inte borde va nått problem, det avgör saken.

Den mysiga stigen mot Unna allakas.

Vi går ca 5 km längst Leden mot Unna-Allakasstugan, en väldigt mycket mysigare stig än motorvägs-kungsleden, vig Hogianjåkka så tar vi en stig åt höger uppströms. Det blir många höjdmeter, vi stannar och jag säger åt Ulf att om hans ka göra en vandringsstav så börjar det bli dags, snart är det kalfjäll.

Hur stavar man i fjällen?

Vi följer en stig upp för fjället, och kommer såsmåningom på att vi har gått lite fel.. fel som i att gå massor av höjdmeter i onödan. Men vi käkar Cos^2 till lunch och går sen ner mot första sjön, på köpet får vi istället en underbar utsikt över sjön. Vi fortsätter neråt och slår läger på en liten äng som jåkken svänger runt så fint. Alldeles vid sjön. Vi fixar tältet, badar och tvättar oss och går sen på en liten barfotapromenad upp till vattenfallet några hundra meter uppströms.

Det flacka vattenfallet, kanske mer en fors.

Genom sprickorna i stenarna så rinner vattnet, här ser vi en liten dricka fontän!

Väl tillbaks så lagar vi middag, fullkornsspaghetti och blå bands veg-färs tandori-sås, efter lite kryddning så blev den riktigt god! Rekommenderas. Vi är ute och tar det lungt ett tag, borstar tänderna i underställ. Jag säger åt Ulf att han har mygg på ryggen. Han borstar bort dom, får 7 myggor och en blodfläck på handen..

Ulf är myggbiten.

Vi sover ritkigt gott, lite regnstänk på natten påminner om hur glad jag är att jag får låna Pappas Hilleberg Stalon, morgonen efter är vi lite sega men kommer iväg hyffsat tidigt.

Gissa bajset?

Vi går genom underbara dalgångar med mycket vattenfall och fina utsikter, en väldigt härlig dag. Men efter bara sådär 5 km så känner jag en viss smärta i vänsterknät, då jag har varit knäskadad typ 5 år (opererades förra sommaren och det har blviit betydligt bättre! Jag kan tom springa!), vi slår läger i princip direkt och tar et bara lungt. Lagar en god middag och allt är toppen.. Vi fikade mellan 2 stenblock och hade en liten fågel som flög runt hela tiden, vet inte vad det var, bara några meter från oss hela tiden, den var inte aggresiv alls. Bara att ta fram kameran och vänta nån minut..

Vår middagsgäst!

Dagen efter så känns allt mycket bättre, känslan att jag har bild på allt börjar komma så det blir inte några bilder på hela dagen tror jag. Men vi går upp för Hogianjåkka till dess källa, vidare in i Hogianvaggi över en liten rygg, så kommer vi till Dossagejärvi, här rinner vattnet åt andra hållet, och vi går nu på dalsidan som sluttar mot norr. Mer snö här, men framförallt mer vatten! Jag är glad över goretex i kängorna när jag går fram genom 50 meter breda vattenflöden på ett par cm djup, vatten ööööverallt! Skithäftigt att se men tror inte det skulle göra sig så bra på bild ändå. Men även dom sista 5 km innan vi kommer ut till leden mellan Riskgränsen och Stuor-Kärpel är riktigt sevärda, och inte direkt svårnavigerade eller svåra att ta sig fram i. Mycket sevärt iaf!

Vi rekommenderar Hogianvaggi!

Väl nere på leden igen så är vår första uppgift att vada den jåkk som vi har följt, med tanke på hur mycket vatten vi har sett så är det inte konstigt att det är så pass mycekt vatten. Ulf går först och blir blöt upp typ 10 cm över knäna.. Med läran om att inte vada över knäna så känns det liet motigt. När det är min tur så går jag på ungefär samma ställe, men jag blir inte ens blöt över knät, det går bra över och det känns kontrollerat, sandalerna funkar prima och jag är glad. Väl över så säger Ulf att "Det kändes bra att ha stenar nedanför sig", så det var väl därför han blev blötare än jag, som gick på stenarna.

Vi slår läger i blåsten, vi är riktigt hungriga och tror det ksa börja regna, jag hör om ulf kan fixa tältet så fixar jag middagen, det blåser lite men inte så farligt. min orutin med köket visar sig när köket blåser ut några gånger under förvärmingen, men det blir bättre! Borde komma ihåg att hämta vattnet jags ka koka fööööre jag startar köket också, men men :)

När tältet är uppsatt så säger Ufl att han itne hittar tältbågs-påsen, och att hans ka springa och elta efter den (det blåser), är borta några minuter, jag går en ltien sväng också men har ju köket igång så.. Ulf kommer tillbaks osh ser lite vemodig ut, ingen påse ännu. Men lite lite senare så visdar det sig att han hade stuvat ner den i ryggsäcken så den inte skulle blåsa bort, det känns bra! Vi äter fullkornsspaghetti och blåbands thai vegfärsgryta, smakar bra men kanske är lite tam, tur att jag har med en del kryddor (svartpeppar vitpeppar chili spicemix timjan + salt + grönsaksbuljong), så det blir lite fräs i den också!

Medan vi äter så kommer 2 tyska killar, dom frågar lite om det går att passera jåkken, var vi ahr gått.. Och så berättar dom hur dom har gått igenom massivet som vi går runt, det visade sig va så mycekt snö att dom var tvungna att gå över topparna hela vägen istället för at gå efter lederna i dalarna.. Och hur dom hade tältat strax norr om Riksgränsen, eller tänkt tälta snarare, berättade hur det var så mycket mygg att dom fick springa därifrån.. Trots att dmo hade Anti-mosquito-sticks, "djewngeloljja" osv.. Vi skrattade medan vi åt. Dom gick iväg igen men kom tillbaks några mintuer senare, och frågade om det var okej om dom tältade bredvid oss, och det var det! Vi snackar lite skit med dom på kvällen sen.. Och säger några ord på morgonen efter och önskar varandra happy hiking!

Vi går nu norrut efter stigen, som är ganska karg, några spångar men många av dom är trasiga. Vi möter en norrman som skulle vandra i ca 70 dagar, från nordkap och söderöver, hade gått ungefär hälften.. Väldigt trevlig gubbe! Vi hälsar och går vidare. Planen var att proviantera (köpa godis) i riksgränsen, gå norrut in i Vaddetjokka nationalpark och sen söderut igen och ta tåget från.. Vassijaure. Jag frågar Ulf om han har funderat på att kapa turen kort i riksgränsen. Han säger nä och jag håller med.

Felstavande skyltar i fjällen?

När vi har gått lite mer, passerat en lite slåsliten bro över Gatterjohka så säger Ulf att han kanske ändå vill avsluta turen i Riksgränsen.. och så blir det, jag hade tnakar på det men det var inte så akut. Vi möter 2 gubbar och slår oss ner för att fika med dom, mycket trevligt! Vi visade lite bilder för varandra och pratade ltie utrustning. Dom var 2 st i sällskap men med separata hushåll och hade gått från Riskgränsen för en timme sen. Vi pratar en stund och sen skiljs vi åt igen.

Jag och Ulf går ner till Katterjokks tågstation. Tittar på tågtidtabellen, 20-30 (vi vet itne vilken klocka som går rätt) min till nästa tåg, men det stannar inte här! Så det blir hastig gång till Risgrnsen 2 km bort, tåget är lite försenat och vi hinner. Men Ulf vill stanna kvar och ta det lite lungt och jag förstår honom, men det passar bäst med mina resplaner, annars skulle jag va tvungen att övernatta i Luleå innan jag kan åka Norrut till seskarö i Haparanda skärgråd där jag spenderar en vecka eller två..

På Tågresan ner så utvärderar jag packlistan i mitt lilla block, skriver ltien önskelista och vad som ska med nästa gång, och vad som inte ska det..

På önskelistan för vad som skulle med står diskhjälp, typ diskborste, klocka (vi hade bara mobiler, och dom var inte på ofta), och kanske ev en stegräknare (som då coskå har klocka), så får man mer koll på hur långt man har gått.. Nått som är rätt svårt när man inte har nån klocka.

Och nästa vecka blir det eventuellt en Kajaktur Här i skärgården! Väldigt lik den vi gjorde på skidor i påskas, se nedan..

Happy hiking!

Ps. Men ush va jag ogillar att skriva på blogspot, helt världelös formatering och bifogning av bilder, jättekrångligt, så har överseende om det inet ser så enhetligt ut.. Ska nog fixa nånting annat sen.

En påsk på is.

Jag och min morbror Joel bestämde oss för att göra en liten tur på isarna i Haparanda skärgård, mena morföräldrar bor där, Joel är uppväxt där och jag har spenderat många veckor sommartid där, och en del vintertid också. Men det här var en ny upplevelse för oss båda! Att istället för att se skärgården från en båt eller skoter, att nu istället verkligen uppleva avstånden, och vinden i ansiktet är inet abara fartvind, och att få höra tystnaden istället för en bullrande motor.

Vi packade kvällen före, hade tänkt komma iväg hyffsat tidigt, men det blev lite försenat pga att affären på Seskarö där vi bodde öppnade först vid 10. Men till slut kom vi iväg! Med dom gamla tegsnässkidor som jag har hittat, fått och renoverat under fötterna, och med en 18 kg tung kompis som kramar om mig på ryggen, så kändes det väldigt tryggt!

Bron är första anhalten!

Solen strålade och det var superlungt, vi hade planerat och syncat turen med väderprognoserna, planen var att ha medvind hela turen. Väldigt behagligt att åka på ett absolut platt underlag, inga backar och ingenting!
Vi åker ut mot bron, där är det strömt så vi var försiktiga när vi åkte förbi där, enda gången vi behövde vara oroliga för isen! När vi har passerat bron så var det väldigt isigt fram till seskarklubbarna, men vi hade medvind så det var bara att hålla balansen så kom man frammåt!

Vi stannade för fika i solen, Joel leker lappkast!

Vi njuter verkligen under fikat, vi sitter i lä och solen värmer! När den går i moln (molnen kommer från fastlandet, som vanligt!) så går det plötsligt valdigt snabbt att komma iväg. Vi fortsätter vidare mot Sutari, och på vägen dit så passerar vi flertalet små öar, dom heter nånting i stil med Pojkarna :) Vi går toppturer på upp till 10 höjdmeter! Väldigt behagligt, det finns vissa spår av mänsklig aktivitet, men det var länge sen. Vi sätter oss på läsidan av en av kobbarna och lagar lunch, mackor och varma koppen, smakar riktigt bra!
Väl framme vid Sotari så går solen ur moln och det blir skitvarmt, vi tar sikte på Enskär, "våran ö", där vi har stugor, och där morfar fiskar. Vi skyndar litegrann för att hinna fram före morfar; som är där och lagar nät för dagen, åker hem, det skulle han göra vid 5. Men vi hann med viss marginal, först en topptur upp på berget och så trasslande genom en-skogen, ut i viken och fram till stugorna.

Vi möter morfar på enskär!

Det känns lite tråkigt att sova i stuga, ellar att tälta på gården, så vi åker ut en bit i skogen och slår läger.
Efter att det är färdigt, efter middagen (couscous med kräftstjärtar!) så gör vi en liten kvällstur utan packning, ut till ett litet grund utanför viken. Där leker vi extremskidåkning och tränar lite telemarksvängar, Joel är betydligt mer rutinerad telemarkare, jag har aldrig åkt mämnligen.. men jag skyller på utrustningen!

Jag vilar lite på toppen!

Vi åker hem till tältet, och så såmingom kryper vi ner i sovsäckarna. Jag sover i dubbla sommarsäckar, och det är alldeles lagom varmt, drar ihop båda huvorna till små hål och det går bra medan jag är vaken..

Trötta äventyrare

Men mitt i natten vaknar jag upp av att inte ha nått hål längre, jag har vänt mig med den innre säcken, och innuti den yttre, så hålen ligger inte i linje! Men ingen panik, och jag sover gott resten av natten!
Nästa morgon så när vi ger oss av ser vi en skoter anlända till stugorna, vi åker och kollar och det är Mormor och Morfar som är på besök, dom har med sig sin lilla schnauzer Liza också!
Vi språkar ett tag men så ger vi oss av.
Liza följer efter oss flera gånger, men till slut så kommer vi iväg utan spårhund.

Vi åker nu mot Tantamanni, det tar 2 timmar dit, vi åker upp på den lilla kullen där, och fikar.. även här blir det utförskörning, jag kraschar varje gång! Sen går det vidare mot Sandskär, som är en del av Nationalparken i Haparanda skärgård!

En flera kilometer lång spricka, är vi så trygga som vi tror?

Sprickan går mellan tantamanni och nästan hela vägen till sandskär, men den är bara 10 cm bred och igenfrusen, så det är ingen fara på taket, isen håller för en lastbil utan problem! 70 cm!
Vi siktar på en mindre ö mitt mellan oss och sandskär, och anländer till den en timme senare.. vi överväger om vi ska käka lunch där eller senare på sandskär, vi väljer det senare, sandskär ser nära ut.
När vi en timme senare kommer utpumpade till sandskär, efter att ha svurit åt att vi inte kom ihåg att sandskär har så höga stränder, och träden är högre än vi kom ihåg dom, så det var längre än vi trodde!
Vi äter en frystorkad lunch, jag åt en currykyklinggryta.

Sen bär det av på en upptäktsfärd! Klockan är bara 2, och vi lämnar packningen, packar ner lite fika i min midjeväska och beger oss ut på lek-skidåkning!
Hela ön är uppbyggd av sanddyner, och det finns mycket kul backar att åka på! Här märks det att det inet är så mycket snö överallt, och jag märker också att mina tegsnässkidor glider mycket bra på gräs!

Extremskidåkning á la Tegsnäs

Vi fortsätter söderut, vi ser en gul ballong färdas med vinden över isen, Joel jagar ikapp den och sätter den på staven. Sen åker vi vidare till den västra stadion, på bild här nedan.

Joel med sin nyfunna vän blickar ut över naturfenomenet

Vi fikar varma koppen och te. När vi ska tillbaks så försöker vi hitta en väg ner, men det är skitbrant!
Joel ser sin linje och satsar allt utför den branta väggen genom sly och ut i skogen, och han klarar det! Imponerande! Jag vågar inte och tar en lite mer sansad väg ner, jag har inte åkt skidor utför på 10 år!

Vi åker genom den fina skogen, hä ligger det puder på marken, riktigt mysigt! Vi ser några renar på vägen tillbaks. Väl vid packningen så tar vi motvilligt på oss den och söker efter tältplats, det går rätt snabbt och vi hittar ett bra läge. Jag lagar sen middag! Premiär på stormkök, och det går jättebra! Couscous kokt i grönsaksbuljong, stekt tonfisk lök och soltorkade tomater, röd currypasta och salt och peppar. Mycket gott!

En glad kock!

Vi tajmar middagen med solnedgången, sån spenderar vi kvälllen med ännu mer extremskidåkning, skitroligt!
Denna natt har jag bara 1 sovsäckshuva på mig, och natten går helt utan problem.
Vi vaknar och kommer iväg rätt snabbt, turen går nu mot Seskar Furö, även den en del av nationalparken, efter höststormarna 86 (eller var det 87?) så ligger träden som tändstickor på ön, riktigt härligt, känns gemyhligt! Vi ser ett fallet träd, vält med rot och allt, helt dött, men på sidan som nu pekar upp så växer det en ensam levande gren! Inga bilder på det dock..

Vi Fikar på baksidan av Furön, och sen bär det av vidare mot Seskarö, halvvägs så möter vi en kvinna som är på promenad på isen, det kanske säger ilet om hur bra föret var, vi pratar en liten stund och hon frågar hur långt det har tagitit att åka från furön, och från sandskär. När vi åker vidare sen så efter ett tag så kommer det en skoter och hämtar henne, det kanske kändes liet övermäktigt!

Stilstudie!

Vi åker in i Temilahti, käkar frystorkad lunch. Funderar hur vi ska göra, ska vi va ute en natt till?
Joel ringer mormor, och hon hälsar att vi är bjudna på middag hos min andra morbror, som bor på ön, det avgör saken och vi drar hemmåt. Tvärs över ön, genom ungskog, inspekterandes vindkraftverken på nära håll.
När vi kommer ut på rätt sida så åker vi direkt till vår flytande bastu som morfar har eldat så den är varm!

Det svider som fan i mitt solbrända ansikte när jag kliver in i bastun, men det var en underbar avslutning på min första riktiga frilufsartur!
Rätt löjligt med vädret, inte en vindpust motvind och totalt 3 timmar mulet på 3 dagar!
Helt underbart, fast kanske inte vad man är ute efter på en vintertur :)

Här är en karta för turen, små röda kryss är fika/lunch, större röda kryss är lägerplats.

Tältning på vårkanten..

Jag bestämde mig för att göra en liten tur i tält, över 1 natt mellan lördag och söndag, i närheten av hemmet..Så under fredagen packade jag ner allt som skulle med, och klockan 0930 på lördagmorgon så kom jag mig iväg.
Gick längst en kraftledningsgata ut till havet, och fortsatte längst en grusväg ut till ett stugområde..




Där vägen tog slut så fikade jag en poerbar och drack lite vatten, sen bra det ut i ospårad terräng, ut i skogen helt enkelt, det är nära kusten och det är mycjet vikar och ganska platt, detta leder till att det är väldigt blött, nästan myrmark innanför vikarna. Efter att ha hoppat över en bäck så kom jag ut på lite blötare mark, tänkte att jag skulle inet så långt så jag fortsatte, försökte kliva på tuvorna.. Men rätt snart så stog jag med vatten upp till fotknölarna, jag var då glad för mina vattentäta kängor, men när dom blir blöta, så blir dom blöta, men denna gången slapp jag!
Jag möts av en korsande grusväg, och tar vänster på den, ut mot kusten. Här ute vid havet märs det att det är rätt blåsigt, nordlig vind, det blåser nästan rakt innifrån land här.



jag hittar en gammal landgång och lätter mig i lä på baksidan av den, och tillagar nudlar på mitt nya bensinkök, första gången det används på riktigt!
Klockan hade nu hunnit bli 1230, och jag fortsatte vidare efter lunchen, jag girk nu tillbaks längst grusvägen och längst en större korsande väg och ut till en annan by, gick längst stranden efter den byn "tog slut", och på första tomten i nästa by, så fanns det en liten gräsplätt ovanför några fiskestugor, jag tänkte att det här var en bra tältplats, men jag skulle gå vidare.
Väl vid nästa tomt så träffar jag en gubbe som bor där, vi hälsar och pratar litegrann med varandra, han säger att han tror den tältplats jag hittade nog var den bästa att tillgå..
Sen kommer frågan "Vill du ha färskvatten och torr ved? Om du ska elda ikväll..", och jag är givetvis mycket tacksam för detta erbjudande, och säger att jag ska tillbaks senare efter middagen och hämta vatten och ved, för nu är mina lager fulla!
Jag går tillbaks och sätter upp tältet, och gör allting i ordning, tar det lungt och lagar middag så småningom.


Efter middagen så går jag och hämtar vatten och ved från grannarna, dom är verkligen jättetrevliga! Och sägor att deras uthus är uppvarmt, och att jag kan få sova där inatt om det blir kallt, jag är givetvis mycket tacksam men säger att jag hoppas att det inte ska behövas.
Efter min middag som bestod av couscous med en gryta på makrill i tomatsås, det var gott men lite tröttsamt..

Jag gör sen upp eld och sitter och myser, täljer lite på en sked. Blir hungrig igen nån timme senare, och tar fram lite lyxvaror, framför elden på mitt bord av vedklabbar, så ligger mjuktbröd med nubbesallad! Helt sjukt gott!

Jag sitter ute, eldar upp en liten trave ved och har det riktigt mysigt, min skedtillverkning går frammåt men långsamt, hårt träslag och så är jag nog lite otränad på området..


När jag skulle hem igen mrgonen efter så glömde jag för övrigt min halvfärdiga sked, sorgligt!
Sitter ute till 22 ungefär, släcker den kvarvarande glöden, kokar upp vatten och häller på termos och en flaska jag ska ha i sovsäcken att gosa med..


Här är jag väl i säng..
Tar en halvtimme timme att somna, har på mig ullunderställ tunna sockar oc en stickad mössa.. Sover en timme, vaknar och fryser, så jag tar på mig tjocka sockar, fleecebyxor och fleecetröja.. somnar igen, sover några timmar, vaknar vid 02, och då fryser jag igen, det har blivit kallare. Nu har jag inte så mycket mer att klä på mig, trodde jag hade dunvästen utanpå fötterna, men den hade glidit av, visste jag det före jag klev upp skulle den ha åkt på.
Svårt att motivera att ligga kvar när jag har alternativ, så jag klär på mig, tar pannlampa liggunderlag och sovsäck och lägger mig i uthuset som jag blev erbjuden att sova i, 13 grader där inne, men det var riktigt skönt, efterssom jag hade sovsäck! Termomotern på väggen visar -7 utomhus, lite kyligt i en 5+ sovsäck!


Morgonen efter är underbar, vidstilla och solen värmer..
Man ser lite is på vattnet efter nattens kyla.


När allt är packat så går jag och hälsar god morgon till mina grannar, och tackar för allt, underbart att sånna människor finns!
På vägen hem så dokumenterar jag med en sista bild, man ser hur inlandsisen har rivit på klipphällen, och en i övrigt underbar början på en dag!

det tog mig 5 timmar hemmifrån till tältplatsen första dagen, andra dagen tog det 2.5 timmar, jag gick en lite effektivare väg och sölade inte lika mycket, och trött var jag :)

Kort och gott en underbar tur! Ett bra test av utrustning, och drömmar om en ny sovsäck är verkligen satta i fart nu!

Och den utlovade rapporten från påsken ska komma också.. :)