torsdag 26 april 2007

En påsk på is.

Jag och min morbror Joel bestämde oss för att göra en liten tur på isarna i Haparanda skärgård, mena morföräldrar bor där, Joel är uppväxt där och jag har spenderat många veckor sommartid där, och en del vintertid också. Men det här var en ny upplevelse för oss båda! Att istället för att se skärgården från en båt eller skoter, att nu istället verkligen uppleva avstånden, och vinden i ansiktet är inet abara fartvind, och att få höra tystnaden istället för en bullrande motor.

Vi packade kvällen före, hade tänkt komma iväg hyffsat tidigt, men det blev lite försenat pga att affären på Seskarö där vi bodde öppnade först vid 10. Men till slut kom vi iväg! Med dom gamla tegsnässkidor som jag har hittat, fått och renoverat under fötterna, och med en 18 kg tung kompis som kramar om mig på ryggen, så kändes det väldigt tryggt!

Bron är första anhalten!


Solen strålade och det var superlungt, vi hade planerat och syncat turen med väderprognoserna, planen var att ha medvind hela turen. Väldigt behagligt att åka på ett absolut platt underlag, inga backar och ingenting!
Vi åker ut mot bron, där är det strömt så vi var försiktiga när vi åkte förbi där, enda gången vi behövde vara oroliga för isen! När vi har passerat bron så var det väldigt isigt fram till seskarklubbarna, men vi hade medvind så det var bara att hålla balansen så kom man frammåt!

Vi stannade för fika i solen, Joel leker lappkast!

Vi njuter verkligen under fikat, vi sitter i lä och solen värmer! När den går i moln (molnen kommer från fastlandet, som vanligt!) så går det plötsligt valdigt snabbt att komma iväg. Vi fortsätter vidare mot Sutari, och på vägen dit så passerar vi flertalet små öar, dom heter nånting i stil med Pojkarna :) Vi går toppturer på upp till 10 höjdmeter! Väldigt behagligt, det finns vissa spår av mänsklig aktivitet, men det var länge sen. Vi sätter oss på läsidan av en av kobbarna och lagar lunch, mackor och varma koppen, smakar riktigt bra!
Väl framme vid Sotari så går solen ur moln och det blir skitvarmt, vi tar sikte på Enskär, "våran ö", där vi har stugor, och där morfar fiskar. Vi skyndar litegrann för att hinna fram före morfar; som är där och lagar nät för dagen, åker hem, det skulle han göra vid 5. Men vi hann med viss marginal, först en topptur upp på berget och så trasslande genom en-skogen, ut i viken och fram till stugorna.

Vi möter morfar på enskär!

Det känns lite tråkigt att sova i stuga, ellar att tälta på gården, så vi åker ut en bit i skogen och slår läger.
Efter att det är färdigt, efter middagen (couscous med kräftstjärtar!) så gör vi en liten kvällstur utan packning, ut till ett litet grund utanför viken. Där leker vi extremskidåkning och tränar lite telemarksvängar, Joel är betydligt mer rutinerad telemarkare, jag har aldrig åkt mämnligen.. men jag skyller på utrustningen!

Jag vilar lite på toppen!

Vi åker hem till tältet, och så såmingom kryper vi ner i sovsäckarna. Jag sover i dubbla sommarsäckar, och det är alldeles lagom varmt, drar ihop båda huvorna till små hål och det går bra medan jag är vaken..

Trötta äventyrare

Men mitt i natten vaknar jag upp av att inte ha nått hål längre, jag har vänt mig med den innre säcken, och innuti den yttre, så hålen ligger inte i linje! Men ingen panik, och jag sover gott resten av natten!
Nästa morgon så när vi ger oss av ser vi en skoter anlända till stugorna, vi åker och kollar och det är Mormor och Morfar som är på besök, dom har med sig sin lilla schnauzer Liza också!
Vi språkar ett tag men så ger vi oss av.
Liza följer efter oss flera gånger, men till slut så kommer vi iväg utan spårhund.



Vi åker nu mot Tantamanni, det tar 2 timmar dit, vi åker upp på den lilla kullen där, och fikar.. även här blir det utförskörning, jag kraschar varje gång! Sen går det vidare mot Sandskär, som är en del av Nationalparken i Haparanda skärgård!

En flera kilometer lång spricka, är vi så trygga som vi tror?

Sprickan går mellan tantamanni och nästan hela vägen till sandskär, men den är bara 10 cm bred och igenfrusen, så det är ingen fara på taket, isen håller för en lastbil utan problem! 70 cm!
Vi siktar på en mindre ö mitt mellan oss och sandskär, och anländer till den en timme senare.. vi överväger om vi ska käka lunch där eller senare på sandskär, vi väljer det senare, sandskär ser nära ut.
När vi en timme senare kommer utpumpade till sandskär, efter att ha svurit åt att vi inte kom ihåg att sandskär har så höga stränder, och träden är högre än vi kom ihåg dom, så det var längre än vi trodde!
Vi äter en frystorkad lunch, jag åt en currykyklinggryta.

Sen bär det av på en upptäktsfärd! Klockan är bara 2, och vi lämnar packningen, packar ner lite fika i min midjeväska och beger oss ut på lek-skidåkning!
Hela ön är uppbyggd av sanddyner, och det finns mycket kul backar att åka på! Här märks det att det inet är så mycket snö överallt, och jag märker också att mina tegsnässkidor glider mycket bra på gräs!

Extremskidåkning á la Tegsnäs

Vi fortsätter söderut, vi ser en gul ballong färdas med vinden över isen, Joel jagar ikapp den och sätter den på staven. Sen åker vi vidare till den västra stadion, på bild här nedan.

Joel med sin nyfunna vän blickar ut över naturfenomenet

Vi fikar varma koppen och te. När vi ska tillbaks så försöker vi hitta en väg ner, men det är skitbrant!
Joel ser sin linje och satsar allt utför den branta väggen genom sly och ut i skogen, och han klarar det! Imponerande! Jag vågar inte och tar en lite mer sansad väg ner, jag har inte åkt skidor utför på 10 år!

Vi åker genom den fina skogen, hä ligger det puder på marken, riktigt mysigt! Vi ser några renar på vägen tillbaks. Väl vid packningen så tar vi motvilligt på oss den och söker efter tältplats, det går rätt snabbt och vi hittar ett bra läge. Jag lagar sen middag! Premiär på stormkök, och det går jättebra! Couscous kokt i grönsaksbuljong, stekt tonfisk lök och soltorkade tomater, röd currypasta och salt och peppar. Mycket gott!


En glad kock!

Vi tajmar middagen med solnedgången, sån spenderar vi kvälllen med ännu mer extremskidåkning, skitroligt!
Denna natt har jag bara 1 sovsäckshuva på mig, och natten går helt utan problem.
Vi vaknar och kommer iväg rätt snabbt, turen går nu mot Seskar Furö, även den en del av nationalparken, efter höststormarna 86 (eller var det 87?) så ligger träden som tändstickor på ön, riktigt härligt, känns gemyhligt! Vi ser ett fallet träd, vält med rot och allt, helt dött, men på sidan som nu pekar upp så växer det en ensam levande gren! Inga bilder på det dock..

Vi Fikar på baksidan av Furön, och sen bär det av vidare mot Seskarö, halvvägs så möter vi en kvinna som är på promenad på isen, det kanske säger ilet om hur bra föret var, vi pratar en liten stund och hon frågar hur långt det har tagitit att åka från furön, och från sandskär. När vi åker vidare sen så efter ett tag så kommer det en skoter och hämtar henne, det kanske kändes liet övermäktigt!

Stilstudie!

Vi åker in i Temilahti, käkar frystorkad lunch. Funderar hur vi ska göra, ska vi va ute en natt till?
Joel ringer mormor, och hon hälsar att vi är bjudna på middag hos min andra morbror, som bor på ön, det avgör saken och vi drar hemmåt. Tvärs över ön, genom ungskog, inspekterandes vindkraftverken på nära håll.
När vi kommer ut på rätt sida så åker vi direkt till vår flytande bastu som morfar har eldat så den är varm!

Det svider som fan i mitt solbrända ansikte när jag kliver in i bastun, men det var en underbar avslutning på min första riktiga frilufsartur!
Rätt löjligt med vädret, inte en vindpust motvind och totalt 3 timmar mulet på 3 dagar!
Helt underbart, fast kanske inte vad man är ute efter på en vintertur :)

Här är en karta för turen, små röda kryss är fika/lunch, större röda kryss är lägerplats.


5 kommentarer:

  1. Härliga tider! Vill du bli länkad från min blogg eller föredrar du anonymiteten? Du kanske inte vill bli kopplad till mig och mina kriminella nätverk? Keep up the adventuring!

    SvaraRadera
  2. Hej Tomas!
    Härlig utflykt du och Joel gjort, mycket underhållande att läsa..Ha det gott, Hilde

    SvaraRadera
  3. Fina bilder och bra väder
    Nästan som i fjällen;)

    SvaraRadera
  4. Vilken fin tur det blev. Vi saknar isarna uppe där hemma, men håller tillgodo med fjällen istället.

    SvaraRadera
  5. Wow, du är ju en riktig kock ^^ Vilket påminner mig om att jag måste börja äta lite bättre -.-

    SvaraRadera