Premiärtopptur i Hemavan!

Efter lite hastig planering så satt vi då 5 st i en bil mot dom svenska fjällen, jag var nog den mest okända av oss, men med ett par timmar att fördriva med att lära känna varandra så känns det genast bättre, och vänners vänner är alltid trevligt! Vi var ju påväg mot min farmors gamla hus, skönt med lite rejält boende i fjällen.. Så istället för att klämma ihop sig i en liten dyr stuga så bor vi billigt i ett tvåvånings hus med ungefär 7 sängplatser över. Ca 25 minuter till Tärnaby och Hemavan, inte så pjåkigt!

Kollektivt kaos på parkeringen i Hemavan

En lång natt med mycket huvudvärk och lite sömn till trots så är jag vid gott mod när vi ger oss ut morgonen efter, jag har laddat ryggsäcken med vattenflaska, varm choklad, kaviarmackor och maktkakor, så det här blir säkert bra!

Ludvig firar avklarad lavinsäkerhetsträning!

Eftersom vi ska upp i fjällen så måste man ha med lavinutrustning, lite snabb övning på parkeringen så är vi redo att ge oss iväg, vi fuskar oss 360 höjdmeter upp med hjälp av Hemavans liftsystem som verkade så mycket större när jag var liten, ska man åka skidor är det defenitivt Tärnaby som gäller här i krokarna!

Utförsåkning från liften i bakgrunden för att till slut börja gå uppför.. Jag är laddad!
Roberts bild, stort tack!

När man ska uppför på ett snöigt berg så finns ett par alternativ, antingen snöskor som Markus och Martin kör.. eftersom dom båda åker snowboard. Jag med skidor får äntligen chansen att testa mina feta nya stighudar! 137mm breda i nosen precis som skidorna!

Alla redo?
Tack för bilden Robert!

Sådärja! Självhäftande tillskurna stighudar med krokar både fram och bak, hur modernt som helst! Det är ett par ganska feta och tunga skidor jag har köpt, mer gjorda för att åka utför än att gå uppför, inte blir det lättare av breda och därmed tunga stighudar, men istället för svordommar intalar jag mig att jag skyddar belaget från stenskravel på vägen upp, för det blåser rejält i ryggen och det är ganska barskrapat. Hela turen uppför var ganska vemodig med blåst och lite krånglande prylar, vågade inte ha kameran hängande över axeln och ligger den i ryggsäcken blir inte många bilder tagna..

Ludvig lägger härliga svängar nerför!
Ännu en av Roberts bilder.

Efter att ha trampat på uppför i 90 minuter så står vi i valet och kvalet mellan öst och västsluttningen av berget, väst har lite mer fallhöjd men det blir vansinnigt långt att ta sig tillbaks till hemavan sen, vi tar östra och det var nog bra, ett grymt åk i stadig lutning och ungefär 20cm relativt lätt pudersnö. Mina offpistskills lyser med sin frånvaro, särskilt när det är brant (upp till iaf 30°). Lite vägval som måste göras på vägen ner och man vet ju inte var som lurar bakom nästa krön.. 

Markus nöjd efter ett häftigt åk i värsta pilot-utstyrseln! Helrätt!

Robert Markus och Martin känner sig pigga och går upp i branten igen innan det ska käkas lunch, precis när dom är uppe vid krönet så dyker det upp skidåkare överallt, nån guidad tur med typ 8 deltagare som har valt precis samma åk som oss, men det är ju skönt att både få sitt val bekräftat av ett proffs samt att få vara först dessutom!

Svettigt i fjällen! Markus tycker det är dags att byta om inför lunchen

Till slut är alla nöjda nog för att käka lunch, vi sitter på skidorna och tar det bara lungt en stund, det är ju trots allt semester. Inte mycket varma kläder med och snart hackar vi tänder allihop, det blir en liten tur upp igen när vi har käkat färdigt, både olika snabbt och olika långt upp beroende på hur pigga ben man har.. För innan gruppen med guide drog vidare så såg dom att vi var påväg upp och sa till varandra.. "Upp här? Det är fan hårt!"

Äntligen en actionbild på mig själv! Hurra!
Tack Ludvig!

Efter ett sådär sista åk som iaf fastnade på bild så beger vi oss hemmåt innan mörkret faller, det mesta är nerför men dom små uppförsbackarna är oerhört dryga med skidor HELT utan fäste, men man kanske inte ska klaga för dom stackars snowboardåkarna kan ju inte glida på nått vidare bekvämt sätt. Till slut så står dom på Ludvigs respektive mina skidor i en flack nerförsbacke, jag har bättre glid och precis när jag och Markus ska glida om Ludvig och Martin så faller dom rakt framför oss, åt varsitt håll, jag försöker svänga undan men Markus står ju på mina skidor! Med ett par decimeters marginal missar min skida Martin och alla skrattar länge innan vi kravlar oss upp igen.

Självklart är det hårt jobb att gå uppför, men det är det positiva man kommer ihåg! Och mer ska det bli, om knappt 2 veckor är vi 6 st som ska tälta 3 nätter och topptura 2 hela dagar i Jämtlandsfjällen, hoppas vi iaf får en solig dag så blir det både lättare att se och fota! Jag väntar på ny och alldeles egen lavinutrustning inför den turen, för det här är nått jag kommer fortsätta med!

Lämna gärna en kommentar!