En otrolig tur i Bunnerfjällen!

Man kan kalla det ett socialt experiment, för även om jag aldrig har varit med om en så planerad tur med ett interaktivt dokument där allt mellan himmel och jord har diskuterats, så kvarstår ett faktum; 

Ingen av oss som skulle med hade träffats tidigare.

Efter en intressekoll på Utsidan.se en dryg månad tidigare så var det nu dags.. Frank och Calle hade hämtat upp mig i Östersund kvällen innan för att spendera natten på Storulvåns Fjällstation, och nu stog vi då i receptionen, spanandes efter vilsna själar, och tro det eller ej, men alla sex dyker upp precis som planerat!

Varierande grad av packning, allt från Franks 38 liter
till Mats pulka stor nog att funka som kanot..

Ett par fasta handskakningar senare så drar vi på skidorna och beger oss mot vårt mål ungefär 10 km bort, Västra Bunnerstötens södra sluttning, där ska vi bo tre nätter och topptura i två hela dagar. Eftersom vi bara behöver släpa packningen till och från baslägret så kan man lyxa till det lite om man vill, med allt från Franks 38 liters ryggsäck.. till Mats pulka som skulle funka som kanot sommartid.

Den ungefärliga planen, många alternativ att utforska!
Kom ihåg att det går att klicka på bilderna för att se dom i större format!

 Tidigare under veckan hade jag känt det i benen här hemma, att nånting inte var riktigt som det skulle, inte samma kraft som normalt.. Eller det var vad jag intalade mig när jag inte riktigt kunde hålla samma tempo som dom andra.. För man ska inte tro att det är samma sak att åka på längdskidor eller turskidor, som att gå på ett par 3 gånger bredare och åtskilligt många gånger tyngre, med stighudar under så man får fäste nog att gå så glider det knappt heller.. Så egentligen kanske jag bara är ovan..

Men fram kom vi innan solen gått ner!
Frank kurar

Efter en strapatsrik tur till baslägret med mycket stök och bök så kom vi till slut fram till lägret, placerat så långt ner i dalen att vi var under dom högst belägna träden i dalen, det är alltid lite bökigt att slå upp tält vintertid, särskilt om man inte riktigt känner varandra.. Men vid det här laget hade vi skrattat tillsammans många gånger och det hela gick riktigt bra!

Ett annat problem med att tälta på vintern är att få tag i vatten.. flytande sådant.

Vi har fixat vatten!
Mats fiskar

Om sex personer ska ha vatten i 3 dygn så blir det en jävla massa snö att smälta. Jag och Mats hade diskuterat att fixa vatten tidigare, så efter lite mellanmål i vårt nya läger så tog vi på skidorna och åkte neråt, som tur är så var det inte särskilt långt ner till bäcken längst ner i dalen, men trots att promenaden upp igen bara skulle ta kanske 5 minuter om ens det så var vi borta bra länge.. Minst en timme.
Varför? Jo.. 70cm hårt packad snö på isen, och sen 40-50 cm solid is ner till det förmodade vattnet.
Med spade och isyxa som vapen så hackade.. och hackade.. och hackade vi oss igenom det, utan att riktigt veta vad vi skulle finna där under, vi kunde ju träffa sten trots att det låter som det finns vatten där under.
Men tur nog så hittade vi mycket riktigt vatten där nere, tog ett band runt en vattenflaska och sänkte ner och fiskade upp vatten till våra vikbara dunkar vi hade tagit med... Även om det var jäkligt jobbigt så var det lätt värt det, totalt fiskade vi upp omkring 70 liter vatten ur det lilla hålet under turen..

En ny dag gryr, det ser lovande ut!
Anders funderar..

Efter första natten i lägret gör alla sig färdiga för att gå upp mot toppen, 700 höjdmeter upp, dvs dubbelt så högt som Hemavan och Tärnaby exempelvis. Föret är lagom barskrapat för det inte ska bli för slitsamt.. Jag pallar dock inte alls, frågan är om vi gick ut för hårt, om mina skidor är för tunga, om jag är ovan eller om det är nått lite fel i kroppen, när jag börjar känna mig yr ungefär halvvägs upp så ger jag upp. Vi bedömer lavinfaran som försvinnande liten på sluttningen som både är flack och relativt snöfattig och jag sätter mig och tar en kopp te och en maktkaka (dvs en svensk powerbar) medan dom andra går vidare uppåt. Med lite extra krafter så bär det av utför, ett väldigt jämt åk i snäll lutning med ca 10 cm lätt vindpackad snö på toppen, blev ett gäng stora fina svängar!
Mina skidor känns betydligt bättre utför än uppför.. ett par Völkl Gotama om nån undrar.

Mystiska spår!

Jag åker ner i dalgången och följer jocken tillbaks till vattenhålet, får nöjet att njuta av en fantastisk dag med blå himmel och vindstilla, inte ens särskilt kallt. Dessutom spårsnö och lite mystiska spår att fundera över.. Här ovan något som måste vara ett mindre rovdjur som har släpar hem ett byte, riktigt vad var svårt att tyda.

Mats visar hur man flyger kite, Calle och Gunnar och jag tittar på.

När vi senare återförenas i lägret så får jag höra att jag har nog haft en lite slöare dag än dom, dom har gjort 2 åk utan att hitta nån riktigt bra snö, även om jag fortfarande skulle velat följa med hela vägen. Innan middan så frågar Mats om vi ska ha lite kite-träning för nybörjare.. Dock blåste det lite för mycket för att det skulle vara nått för nybörjare, dock kul att se!

Vi kosar oss efter att mörkret har fallit
Mats hade med en bag-in-box som hängdes på en stav för att inte kallna för snabbt..

Vi passade på att gräva en ordentlig matplats med skydd från vinden, där satt vi och åt middag, snackade skit och drack vin och plockade från en ostbricka.. Här kan man snacka om att tälta femstjärnigt!

Natten kom och vi gick och la oss ganska sent, tror hon vad nästan nio.. 

Vi vaknar upp till ännu en fin dag! Tyvär är Anders tvungen att glida hemmåt pga jobb dagen efter så vi skiljs åt efter frukosten.

Det känns bättre i kroppen idag och jag kämpar mig upp till toppen med dom andra.. Där uppe blåser det minst kuling, men även om jag är en hyfsat medioker skidåkare så blev det riktigt bra åkning på en lä-sluttning i lagom lutning, ett gäng riktigt stora runda svängar i 20-30 cm puder..  Hur skönt som helst.. Dessutom med riktigt fin utsikt! Lätta slöjmoln och nästan en ton av rosa över alla dom fjäll man ser i bakgrunden.. Jag vill tillbaks!

Jag själv lägger en sväng med grym utsikt..
Tack Frank för bilden!

Nästa dag är det dags att riva lägret och tuffa hem, nu med lite höjdmeter till godo så i en bit i mitten får vi relativt fin skogsskidåkning medpackning på ryggen, jag är rejält slut i benen och sackar efter lite. Kommer ikapp dom andra när dom käkar lunch med Storulvåns fjällstation inom synhåll, klockan är knappt 1, så vad ska man då göra en dag med ett par minusgrader, strålande solsken och knappt ett moln på himlen?

Frank njuter skogsskidåkning!

 Jo självklart ska vi upp i skogen igen! Denna gång med mycket lätt packning och en backe som bara tar knappt 20 minuter att gå uppför, men med grymma förhållanden med mycket pudersnö och glest mellan träden.. vi var upp 3-4 gånger och la nya spår varje gång..

Gunnar visar hur man gör!

Frank glider ner med ett leende på läpparna medan jag går upp..

Väl nere vid vattnet igen, alla genomblöta i svett och rejält törstiga.  Frank konstaterar glatt att "Här har vi ett gäng nöjda själar!" Vi travar den sista biten till Storulvån, tyvär är det dambastu för stunden och vi har lite för ont om tid efter dagens skogsskidåkning.. Vi duschar, byter om och sätter oss i vid ett fönsterbord i restaurangen och skålar för det äventyr vi har varit på!

Vilket gäng! Vilket väder! Vilken tur!

Tack för allt grabbar, jag hoppas vi ses igen!

Lämna gärna en kommentar om du har gillat läsningen eller bilderna!