Flugfiskesuccé i en avlägsen men lättillgänglig sjö!

Konstigt nog så är en av dom sjöar där jag har fiskat mest en sjö uppe i fjällen, dessutom en reglerad sjö. Med pappa uppifrån Tärnafjällen så har möjligheten till fiske i en i övrigt stängd sjö kommit genom att hans morfar ägde ängar vid sjön för länge sedan.. En sjö dit man inte kan köpa fiskekort, en sjö dit man måste ha nyckel för att ta sig.

Vår båt och följeslagare över sjön, utan motor!

Men även en lite avlägsen sjö dit man kan ta sig med bil, en sjö där vi brukar ha en båt sommartid.. Det känns som ett litet slutet ekosystem eftersom fisken inte kan vandra upp eller nedströms pga regleringen, men dom föds i några små tjärnar och går sen ner längst bäckar ner i sjön som ju trots allt är ca 3 km lång. Så reglering har både för och nackdelar..

Robert med premiärfisken för turen!

Vi kom fram till sjön relativt sent, ca halv 8 och när vi väl hade rott och dragit drag över sjön och slagit upp vårt läger så började dimman på sjön komma.. Här uppe oftast ett tecken på att fisken snart slutar nappa, så även denna gång. Vi svär lite över myggen i vårt vindskyddade läger och försöker lite fiske men utan lycka..

Men nästa morgon så efter frukosten så ger vi oss ut och Robert tar två fina öringar!

Lunch på olika vis, bilden visar inte färskpotatisen som kokas!

Robert som även var med på vinterns topptur i Hemavan är dessutom slovak och en hängiven flugfiskare, själv är jag lite nyare för flugfisket men jag jobbar på att lära mig, men det är så kul och givande att ha nån att fråga! Jag fick en lite mindre öring på förmiddan också men den kändes för liten, och lunch hade vi ju redan, den klarade avkrokningen och vaknade till liv igen efter en liten stund i vattnet!

Mörka moln och åska! Dags att dra sig tillbaks...

Ut igen efter den sena lunchen och det var några fina fiskar som tappades tillsammans med flugor som uppenbarligen fungerade (och stora var dom, flugorna alltså, fisken var iaf stark.) Vi hade sett dom mörka molnen dra in och hört åskan mullra i fjärran.. Men nu var det dags att ge upp!

Presenning.. Ultralätt? Nej. Underbart? Ja!

Hemma igen i lägret så fick vi snabbt upp den 3.5*4.6 meter stora lättviktspresenningen, så där satt vi tillsammans med traktens mygg och kollade på regnet och drack te!

Kvällens fångst på spinnare tillsammans med spön och min nya håv!

Regnet försvann snabbt och vi hade gott om krafter kvar efter den stadiga lunchen, även om fisken verkade ha somnat så fick jag tillslut upp en fin öring på spinnare.. som ju är bra att ha när fisken inte äter..

Senaste tillskottet i utrustningen är min egentillverkade håv bara från förra veckan, ram i 8x1mm miljögalvat stålrör, handtag i oljad en. Formen av en fisk var alldeles ypperligt effektiv!

Frukostpyssel!

Som umebo så verkar jag ha en tendens att rulla min mat.

 Det hade börjat regna kraftigt igen kvällen innan, men det gick som en dans med både bra tält och presenning för packningen.. för vi hade ganska mycket med oss! Inte alltid man äter färsk frukt ute på tur exempelvis!

Sista dagens fiskelycka har bara börjat!

Efter en något långdragen frukost från min sida så kommer vi ut utanför vår skyddade vik igen, det blåser lite och vi får ro och driva om vartannat för att hålla oss ungefär där vi vill.. Nu börjar fisken bita ordentligt och efter gissningsvis 2 timmar så har jag fått en öring (och tappat favoritflugan tillsammans med en fiin fisk) medan Roberts största problem är om han ska orka rensa sina 5 fiskar nu eller om han ska ta det senare..

Vi river  lägret och packar vår båt väl lastad för att ro ut i sjön och driva tillbaks mot bilen, tyvär har vinden vridit och vi får ro en del ändå, jag passar på att tappa nån fler fin fisk och Robert släpper tillbaks nån fisk han drar upp på vägen hem.. Att dra flugorna efter båten i stil med trolling är både praktiskt och effektivt, när det hugger nånstans så stannar vi och sätter och och kastar en stund..

Stillsamt fiske i strömmande vatten

Väl på stranden igen så känner vi lite press att komma iväg eftersom stackars Robert ska jobba nästa dag, 5 timmar bilfärd bort! Men vädret är så fint att vi verkligen inte kan låta bli att pröva lyckan även här..

Robert visar hur man gör för att kroka fisk!

Till slut landar den i håven..

Tämligen direkt som Robert har smugit sig fram till bäcken så har han nått på kroken! Ett par minuters drillning för att på tredje försöket (!) kunna håva in fisken som var både tjock och stark efter att ha bott i det strömmande vattnet med mängder av mat!

Bara håven vore fiskformad så skulle det nog gått bättre! ;)

Vilken fångst! Vilken avslutning!

Vilket väder! Vilket fiske! Vilken tur!

Det här måste göras om!

Lämna gärna en kommentar, det gör det så mycket lättare att orka dra fram kameran när jag är ute!

Premiärfiske med fluga i Lögdeälven

När jag var liten, så spenderade jag en sommar med ett flugspö på gräsmattor med en kompis, eller om det var ett par veckor.. och jag lånade min pappas flugspö ett par gånger.. Men i förra veckan insåg jag att det måste varit minst 8 år sen jag höll i ett flugspö, och det skulle väl vara kul?

Letade reda på ett begagnat spö och hittade Robert som jag toppturade i Hemavan med i vintras som är en van flugfiskare och var sugen att hitta på något alkoholfritt under midsommardagen.

Sent framme, trots regn på vägen klarnade det upp ordentligt!

Iväg till Lögdeälven efter en något kaosartad planering, stängda fiskekortsplatser men vi hade plan b med en något primitiv men dock väldigt funtionell manuell fiskekortsautomat. Jag hade knappt knytit på nya tafsen på spöt jag köpte dagen innan, och ännu mindre provsvingat lite.

Kul att nån verkar intresserad av flugvalet!

Flugvalet?  Ingen aning om jag ska vara ärlig. 

Myrorna verkade intresserade dock, måste väl vara ett bra tecken?

Pysselplats för mitt nya spö, Loop Adventure, 9 fot, klass 5.

Superfina fiskeplatser vid Lögdeälven, lagom högt vatten så det fanns tillräckligt med plats för att flugfiska utan vadare. Min superskidanpassade Osprey Kode jag fick i julas passar verkligen till allt, både topp- gym- och fisketurer! Det var lite smådött i vattnet men vi fick en handfull löjligt små öringar, men jag känner att jag hade rätt god kontroll på prylarna så min träning från mellanstadiet verkar funka fortfarande!

Robert visar hur man gör när "mörkret" faller

Supertrevlig kväll med Robert! Uppvuxen i Slovakien så har han kanske inte riktigt samma erfarenhet av flugfiske som flugfiskare uppvuxna här, med andra tekniker och flugor som nästan ses som standard, inte för att jag vet nått om flugfiske, men jag hade tänkt lära mig, och lite extra insikt är ju alltid kul!

Kvällens största fångst, en harr som inte riktigt höll måttet.

Det var som sagt lite segt i vattnet, men rätt så det var så högg en liten harr, lite för liten för att erbjuda mycket kamp men bättre än inget! Vi hade vid det här laget hunnit flytta oss längst älven och klockan hade passerat halv två, jag som trodde fisken slutade nappa ungefär när man går i säng, men sena kvällar verkar löna sig.

Sommarnatten, bäst att njuta medan man kan!

Klockan närmar sig 3 innan vi kommer därifrån, något stort i vattnet som gäckade oss att stanna lite extra, den visade sig en gång och försvann sedan. På vägen hem i soluppgången genom fina skogar täckta av en tunn slöja av dimma, vi såg både älg, räv och fjäder på vägen hem, när jag kryper i säng så är klockan 4.

Kanske  inte mycket till äventyr men dock både en premiär och en fin kväll, och mer ska det bli, jag och Robert planerar att göra en flerdagarstur med tält upp mot Arjeplog ungefär i mitten av Juli, men nog ska jag ta mig ut igen före det!

Njut av sommaren medan den varar!

En otrolig tur i Bunnerfjällen!

Man kan kalla det ett socialt experiment, för även om jag aldrig har varit med om en så planerad tur med ett interaktivt dokument där allt mellan himmel och jord har diskuterats, så kvarstår ett faktum; 

Ingen av oss som skulle med hade träffats tidigare.

Efter en intressekoll på Utsidan.se en dryg månad tidigare så var det nu dags.. Frank och Calle hade hämtat upp mig i Östersund kvällen innan för att spendera natten på Storulvåns Fjällstation, och nu stog vi då i receptionen, spanandes efter vilsna själar, och tro det eller ej, men alla sex dyker upp precis som planerat!

Varierande grad av packning, allt från Franks 38 liter
till Mats pulka stor nog att funka som kanot..

Ett par fasta handskakningar senare så drar vi på skidorna och beger oss mot vårt mål ungefär 10 km bort, Västra Bunnerstötens södra sluttning, där ska vi bo tre nätter och topptura i två hela dagar. Eftersom vi bara behöver släpa packningen till och från baslägret så kan man lyxa till det lite om man vill, med allt från Franks 38 liters ryggsäck.. till Mats pulka som skulle funka som kanot sommartid.

Den ungefärliga planen, många alternativ att utforska!
Kom ihåg att det går att klicka på bilderna för att se dom i större format!

 Tidigare under veckan hade jag känt det i benen här hemma, att nånting inte var riktigt som det skulle, inte samma kraft som normalt.. Eller det var vad jag intalade mig när jag inte riktigt kunde hålla samma tempo som dom andra.. För man ska inte tro att det är samma sak att åka på längdskidor eller turskidor, som att gå på ett par 3 gånger bredare och åtskilligt många gånger tyngre, med stighudar under så man får fäste nog att gå så glider det knappt heller.. Så egentligen kanske jag bara är ovan..

Men fram kom vi innan solen gått ner!
Frank kurar

Efter en strapatsrik tur till baslägret med mycket stök och bök så kom vi till slut fram till lägret, placerat så långt ner i dalen att vi var under dom högst belägna träden i dalen, det är alltid lite bökigt att slå upp tält vintertid, särskilt om man inte riktigt känner varandra.. Men vid det här laget hade vi skrattat tillsammans många gånger och det hela gick riktigt bra!

Ett annat problem med att tälta på vintern är att få tag i vatten.. flytande sådant.

Vi har fixat vatten!
Mats fiskar

Om sex personer ska ha vatten i 3 dygn så blir det en jävla massa snö att smälta. Jag och Mats hade diskuterat att fixa vatten tidigare, så efter lite mellanmål i vårt nya läger så tog vi på skidorna och åkte neråt, som tur är så var det inte särskilt långt ner till bäcken längst ner i dalen, men trots att promenaden upp igen bara skulle ta kanske 5 minuter om ens det så var vi borta bra länge.. Minst en timme.
Varför? Jo.. 70cm hårt packad snö på isen, och sen 40-50 cm solid is ner till det förmodade vattnet.
Med spade och isyxa som vapen så hackade.. och hackade.. och hackade vi oss igenom det, utan att riktigt veta vad vi skulle finna där under, vi kunde ju träffa sten trots att det låter som det finns vatten där under.
Men tur nog så hittade vi mycket riktigt vatten där nere, tog ett band runt en vattenflaska och sänkte ner och fiskade upp vatten till våra vikbara dunkar vi hade tagit med... Även om det var jäkligt jobbigt så var det lätt värt det, totalt fiskade vi upp omkring 70 liter vatten ur det lilla hålet under turen..

En ny dag gryr, det ser lovande ut!
Anders funderar..

Efter första natten i lägret gör alla sig färdiga för att gå upp mot toppen, 700 höjdmeter upp, dvs dubbelt så högt som Hemavan och Tärnaby exempelvis. Föret är lagom barskrapat för det inte ska bli för slitsamt.. Jag pallar dock inte alls, frågan är om vi gick ut för hårt, om mina skidor är för tunga, om jag är ovan eller om det är nått lite fel i kroppen, när jag börjar känna mig yr ungefär halvvägs upp så ger jag upp. Vi bedömer lavinfaran som försvinnande liten på sluttningen som både är flack och relativt snöfattig och jag sätter mig och tar en kopp te och en maktkaka (dvs en svensk powerbar) medan dom andra går vidare uppåt. Med lite extra krafter så bär det av utför, ett väldigt jämt åk i snäll lutning med ca 10 cm lätt vindpackad snö på toppen, blev ett gäng stora fina svängar!
Mina skidor känns betydligt bättre utför än uppför.. ett par Völkl Gotama om nån undrar.

Mystiska spår!

Jag åker ner i dalgången och följer jocken tillbaks till vattenhålet, får nöjet att njuta av en fantastisk dag med blå himmel och vindstilla, inte ens särskilt kallt. Dessutom spårsnö och lite mystiska spår att fundera över.. Här ovan något som måste vara ett mindre rovdjur som har släpar hem ett byte, riktigt vad var svårt att tyda.

Mats visar hur man flyger kite, Calle och Gunnar och jag tittar på.

När vi senare återförenas i lägret så får jag höra att jag har nog haft en lite slöare dag än dom, dom har gjort 2 åk utan att hitta nån riktigt bra snö, även om jag fortfarande skulle velat följa med hela vägen. Innan middan så frågar Mats om vi ska ha lite kite-träning för nybörjare.. Dock blåste det lite för mycket för att det skulle vara nått för nybörjare, dock kul att se!

Vi kosar oss efter att mörkret har fallit
Mats hade med en bag-in-box som hängdes på en stav för att inte kallna för snabbt..

Vi passade på att gräva en ordentlig matplats med skydd från vinden, där satt vi och åt middag, snackade skit och drack vin och plockade från en ostbricka.. Här kan man snacka om att tälta femstjärnigt!

Natten kom och vi gick och la oss ganska sent, tror hon vad nästan nio.. 

Vi vaknar upp till ännu en fin dag! Tyvär är Anders tvungen att glida hemmåt pga jobb dagen efter så vi skiljs åt efter frukosten.

Det känns bättre i kroppen idag och jag kämpar mig upp till toppen med dom andra.. Där uppe blåser det minst kuling, men även om jag är en hyfsat medioker skidåkare så blev det riktigt bra åkning på en lä-sluttning i lagom lutning, ett gäng riktigt stora runda svängar i 20-30 cm puder..  Hur skönt som helst.. Dessutom med riktigt fin utsikt! Lätta slöjmoln och nästan en ton av rosa över alla dom fjäll man ser i bakgrunden.. Jag vill tillbaks!

Jag själv lägger en sväng med grym utsikt..
Tack Frank för bilden!

Nästa dag är det dags att riva lägret och tuffa hem, nu med lite höjdmeter till godo så i en bit i mitten får vi relativt fin skogsskidåkning medpackning på ryggen, jag är rejält slut i benen och sackar efter lite. Kommer ikapp dom andra när dom käkar lunch med Storulvåns fjällstation inom synhåll, klockan är knappt 1, så vad ska man då göra en dag med ett par minusgrader, strålande solsken och knappt ett moln på himlen?

Frank njuter skogsskidåkning!

 Jo självklart ska vi upp i skogen igen! Denna gång med mycket lätt packning och en backe som bara tar knappt 20 minuter att gå uppför, men med grymma förhållanden med mycket pudersnö och glest mellan träden.. vi var upp 3-4 gånger och la nya spår varje gång..

Gunnar visar hur man gör!

Frank glider ner med ett leende på läpparna medan jag går upp..

Väl nere vid vattnet igen, alla genomblöta i svett och rejält törstiga.  Frank konstaterar glatt att "Här har vi ett gäng nöjda själar!" Vi travar den sista biten till Storulvån, tyvär är det dambastu för stunden och vi har lite för ont om tid efter dagens skogsskidåkning.. Vi duschar, byter om och sätter oss i vid ett fönsterbord i restaurangen och skålar för det äventyr vi har varit på!

Vilket gäng! Vilket väder! Vilken tur!

Tack för allt grabbar, jag hoppas vi ses igen!

Lämna gärna en kommentar om du har gillat läsningen eller bilderna!

Premiärtopptur i Hemavan!

Efter lite hastig planering så satt vi då 5 st i en bil mot dom svenska fjällen, jag var nog den mest okända av oss, men med ett par timmar att fördriva med att lära känna varandra så känns det genast bättre, och vänners vänner är alltid trevligt! Vi var ju påväg mot min farmors gamla hus, skönt med lite rejält boende i fjällen.. Så istället för att klämma ihop sig i en liten dyr stuga så bor vi billigt i ett tvåvånings hus med ungefär 7 sängplatser över. Ca 25 minuter till Tärnaby och Hemavan, inte så pjåkigt!

Kollektivt kaos på parkeringen i Hemavan

En lång natt med mycket huvudvärk och lite sömn till trots så är jag vid gott mod när vi ger oss ut morgonen efter, jag har laddat ryggsäcken med vattenflaska, varm choklad, kaviarmackor och maktkakor, så det här blir säkert bra!

Ludvig firar avklarad lavinsäkerhetsträning!

Eftersom vi ska upp i fjällen så måste man ha med lavinutrustning, lite snabb övning på parkeringen så är vi redo att ge oss iväg, vi fuskar oss 360 höjdmeter upp med hjälp av Hemavans liftsystem som verkade så mycket större när jag var liten, ska man åka skidor är det defenitivt Tärnaby som gäller här i krokarna!

Utförsåkning från liften i bakgrunden för att till slut börja gå uppför.. Jag är laddad!
Roberts bild, stort tack!

När man ska uppför på ett snöigt berg så finns ett par alternativ, antingen snöskor som Markus och Martin kör.. eftersom dom båda åker snowboard. Jag med skidor får äntligen chansen att testa mina feta nya stighudar! 137mm breda i nosen precis som skidorna!

Alla redo?
Tack för bilden Robert!

Sådärja! Självhäftande tillskurna stighudar med krokar både fram och bak, hur modernt som helst! Det är ett par ganska feta och tunga skidor jag har köpt, mer gjorda för att åka utför än att gå uppför, inte blir det lättare av breda och därmed tunga stighudar, men istället för svordommar intalar jag mig att jag skyddar belaget från stenskravel på vägen upp, för det blåser rejält i ryggen och det är ganska barskrapat. Hela turen uppför var ganska vemodig med blåst och lite krånglande prylar, vågade inte ha kameran hängande över axeln och ligger den i ryggsäcken blir inte många bilder tagna..

Ludvig lägger härliga svängar nerför!
Ännu en av Roberts bilder.

Efter att ha trampat på uppför i 90 minuter så står vi i valet och kvalet mellan öst och västsluttningen av berget, väst har lite mer fallhöjd men det blir vansinnigt långt att ta sig tillbaks till hemavan sen, vi tar östra och det var nog bra, ett grymt åk i stadig lutning och ungefär 20cm relativt lätt pudersnö. Mina offpistskills lyser med sin frånvaro, särskilt när det är brant (upp till iaf 30°). Lite vägval som måste göras på vägen ner och man vet ju inte var som lurar bakom nästa krön.. 

Markus nöjd efter ett häftigt åk i värsta pilot-utstyrseln! Helrätt!

Robert Markus och Martin känner sig pigga och går upp i branten igen innan det ska käkas lunch, precis när dom är uppe vid krönet så dyker det upp skidåkare överallt, nån guidad tur med typ 8 deltagare som har valt precis samma åk som oss, men det är ju skönt att både få sitt val bekräftat av ett proffs samt att få vara först dessutom!

Svettigt i fjällen! Markus tycker det är dags att byta om inför lunchen

Till slut är alla nöjda nog för att käka lunch, vi sitter på skidorna och tar det bara lungt en stund, det är ju trots allt semester. Inte mycket varma kläder med och snart hackar vi tänder allihop, det blir en liten tur upp igen när vi har käkat färdigt, både olika snabbt och olika långt upp beroende på hur pigga ben man har.. För innan gruppen med guide drog vidare så såg dom att vi var påväg upp och sa till varandra.. "Upp här? Det är fan hårt!"

Äntligen en actionbild på mig själv! Hurra!
Tack Ludvig!

Efter ett sådär sista åk som iaf fastnade på bild så beger vi oss hemmåt innan mörkret faller, det mesta är nerför men dom små uppförsbackarna är oerhört dryga med skidor HELT utan fäste, men man kanske inte ska klaga för dom stackars snowboardåkarna kan ju inte glida på nått vidare bekvämt sätt. Till slut så står dom på Ludvigs respektive mina skidor i en flack nerförsbacke, jag har bättre glid och precis när jag och Markus ska glida om Ludvig och Martin så faller dom rakt framför oss, åt varsitt håll, jag försöker svänga undan men Markus står ju på mina skidor! Med ett par decimeters marginal missar min skida Martin och alla skrattar länge innan vi kravlar oss upp igen.

Självklart är det hårt jobb att gå uppför, men det är det positiva man kommer ihåg! Och mer ska det bli, om knappt 2 veckor är vi 6 st som ska tälta 3 nätter och topptura 2 hela dagar i Jämtlandsfjällen, hoppas vi iaf får en solig dag så blir det både lättare att se och fota! Jag väntar på ny och alldeles egen lavinutrustning inför den turen, för det här är nått jag kommer fortsätta med!

Lämna gärna en kommentar!

En magisk första fisketur i fjällen...

Efter ett lite stillsamt år så bar det av igen, denna gången på en liten fånig tredagars fisketur i tärnafjällen, för att besöka ett ställe vi var till när jag var liten.. Dit mina tankar ibland har vandrat, och nu även jag själv..
Ropenbäcken var målet med turen, bäcken och sjöarna mellan Ropen och Abelvattnet..

Den obligatoriska kartan, strax sydöst om Hemavan.

Lite nya prylar inköpta för året, däribland en sommarsovsäck sydd efter beställning i Polen.. och ett tält köpt från USA utan garanti.. Tältet testades en natt i våras, så det var mer sovsäcken jag var fundersam på.
För dom som undrar jag så bar jag 17.0 kg inkl fiskespö, kamera och mat för 5 dygn ute.. Som var den ursprungliga planen, men riktigt så blev det inte.

En nöjd vandrare, 5 min efter avgång.

Först bar det av uppför och med fräscha ben och en relativt lätt ryggsäck bar det stadigt av uppför längst ett fyrhjulingsspår i snårskogen upp mot det lilla kalfjället..

Jag har hört att man ska ha en vandringsstav..

Väl där var det bara att producera en liten vandringsstav, det gick riktigt hyffsat, inget vidare hantverk men ack så praktiskt..

Till och med lindat handtag!

Väl där var det att börja den härliga vandringen rakt ut i spaghettin, ner mot bolotjärnarna.. Jag är glad att allt var packat i ryggsäcken och inte utanpå för det blir rätt snårigt på sina ställen. Marken är blöt och härlig och anledningen att inte ha byxorna upprullade är inte mygg men taggiga buskar, men det visste jag ju inte då, har en del fina rivsår på vaderna..

Slutligen, Ropen!

Efterssom jag tänker på er läsare så har jag skonat er från ett avsnitt i resan, där jag hann få ett par små fåniga Öringar, hitta en ölburk, äta tortelini i Varma koppens Ungerska Gulasch under mitt paraply i regnet, gå ut i slyn och sökt förgäves efter en "rekommenderad färdväg" som det så fint heter på kartan. Den fanns bitvis för att sen bara försvinna, jag var seg och arg när jag till slut såg ner mot Ropen! Stapplade ner mot stranden och hittade min tältplats bredvid en uppochnedvänd båt.

Fiske när vädret till slut har klarnat!

Nere vid Ropen så börjar allt falla på plats, en fin tältplats med egen strand, fisk som vakar, mat i magen, kvällssol och en himmel som klarnar.. Helt fantastiskt! Maten blev spaghettini med saffran och musslor.. Som all annan mat på turen tagen ur boken "kokbok för friluftskockar", mycket trevliga recept.. ett tips är att fota av recepten så finns dom med utan att väga nått.. Nu var bara det största problemet att skärmen på kameran blev svart när jag ställde den på högkant.. Iaf genom mina polariserande glasögon, men lutar man lite på huvet så funkar det!

Dagturpackning!

Natten var lite spännande, iom det klarnande vädret så låg jag och tittade upp på termometern i taket på tältet sjunka ner till 4 minus..Sovsäcken har en komfort-temp på 0 grader så nu kom testet. Men med underställ på (och utan sovsäckslakan) så sov jag iaf hyffsat bekvämt, det var inte kylan som störde utan oförmågan att sova på rygg, få plats med kudden i sovsäckshuvan och en väldigt tät näsa.. Dags att fundera på en lösning...

Dagen efter vaknade jag rätt tidigt, 06 uppskattningsvis, käkade lite frukost och ställde mig för att fiska.. Jag tror jag tappade 2 drag då.. För att sen dra fram min lilla fåniga 70grams dagtursryggsäck på bilden ovan, stor som ett ägg nerpackad.. Sådär lagom bekväm på ryggen men det funkar!

Klocka på fjället?
Uppenbarligen står tiden still när det är mulet..

Bottennapp.. bara att hämta, tur att vattnet är varmt..

Sällskap?

Dagturen fortsatte med lite lattjande runt på små stigsnuttar, för längre än så var dom inte.. Jag bestämde mig för att gå upp på en topp 300 höjdmeter upp, norr om Ropen.. Men sen en stund tillbaks hade fågeln ovan skrikit i skyn.. Jag fortsatte men strax var dom två.. Båda skrek.. Jag fortsatte upp på en myr men då gjorde ena fågeln en liten störtdykning mot mig, inte direkt nära men fort gick det, först högt uppe i skyn sen bara nån sekund efter rätt nära mig, var nog aldrig närmare än 10 meter men det började kännas lite olustigt så jag vände tillbaks.

Tillbaks till brottsplatsen!
Mitt MSR Skinny Too stog kvar..

Med ett stort myggnätsfönster får man myggfria kvällar med utsikt.
Eller en sval solskyddad plats på dagen..

Den uppmärksamme läsaren ser kanske att bilden är tagen kvällen före, där jag låg och filosoferade medan myggen fick vänta utanför. Man kan även se lite av min röda sovsäck, 618 gram fluffig röd sovsäck, helt underbar!

Jag kände för att förstöra nånting vackert..

Jag packade ihop lägret och började gå längst stranden, långgrunt och lågt vatten gav mig i princip en gångväg längst stranden.. Med solen som speglades i den spegelsblanka sjön tillsammans med den blå himlen, den totala tystnaden och dom gröna fjällen, tillsammans med dom vackra mönster som stenarna på botten bildade i det kristallklara vattnet, så var det inte mycket kvar att önska, oerhört vackert!

Finväderstältplats..

Det blev en tämligen fånig dagsetapp på ~3km, men vad spelar det för roll? Det är ju semester.. Tältplatsen ligger tämligen utsatt på en lång smal udde som gick ut.. Det var säkert varmare än 25 grader hela dagen och totalt vindstilla, fisken vakade men nappade inte..

Torkväder!

Men botten nappade, jag vadade, mina byxor blev blöta, jag solade i boxers så länge..
Men spinnaren då? Den återfanns inte, nån idiot drog av linan före han funderade på att vada ut och hämta den..

Natten närmade sig långsamt, efter en lång och varm dag kände jag mig sjukt seg och fick knappt i mig middan som bestod av en pastagryta med soltorkade tomater lök och torkad chorizo.. Jag kröp in i tältet och låg och funderade en stund, och kom till slut fram till hur man sover i sovsäck, finns tyvärr ingen bild men...
Med sovsäcken på "rygg", men jag själv sover på mage, med tröjan inpulad i ärmen istället för i huvan. Med min högra arm ut i huvan och in under min andra arm, kudden på i armvecket så jag riktigt kan ligga och krama kudden, sov som en prins och detta var en nyttig upptäckt för framtiden.

Kanske blir lite kyligt på vintern dock!

Ropenbäcken!

Med själva målet bara runt knuten så drog jag mig ett tag i sovsäcken, väl ute så noterade jag att klockan hunnit bli 8. Jag packade ihop, gick dom 200 metrarna till Ropens utlopp, Ropenbäcken. Jag vadade över på ett bra ställe och mötte två Lulebor som hade släpat en båt från Abelvattnet och tältat vid mynningen i 3 nätter nu, dom verkade vara lite mer seriösa i sitt fiskande och deras "Vi har fått fisk till mat iaf" avslöjades senare att dom hade släppt tillbaks mer än en handfull fina fiskar dagen före.. Man blir lite avis :)

Nu började allt gå åt pipan, min för säsongen nya shimanorulle började spöka lite, haspeln fälldes inte alltid ner när jag började veva, och min ebayade flätlina började trassla betänkligt, tror nån idiot var framme och la på den så den blev väldigt tvinnad.. Det bottennappade ännu mer och jag började konstatera att min dragask ask nu börjar eka hyfsat tom, en liten spinnare och några små skeddrag var allt som var kvar..

Vad kan detta vara?

Har ni gissat klart? Jag offrade ett skeddrag som jag skruvade till lite mellan två stenar med en tång, tejpade över spinnaren och blyade ner det hela ordentligt så det skulle gå att kasta långt, nu började operation otvinna lina! Efter en stilla bön att jag hade skruvat den åt rätt håll så kastade jag ut och mycket riktigt, tvinnandet av linan blev mindre och mindre, 2 kast räckte sen sket jag i det hela, men det verkade ha fungerat för det slutade trassla!

Lunchtips!
Linssoppa med saffran och sockerärtor.

Dagen fortgick och jag mötte ett par andra killar som var där, för ropenbäcken är hyfsat lätttillgänglig bara man har båt och nyckel till bommen samtidigt som det är ett bra fiskevatten. Det var 3 killar hemmahörande i Hemavan som dagsutflyktade dit för en dags fiske.. Jag började känna mig rätt trött och jag visste att ett oväder skulle dra in enligt prognosen, och mycket riktigt låg dom MÖRKA molnen i horisonten.. Jag frågade en av killarna om jag skulle kunna lifta med dom över sjön och tillbaks ner till civilisationen, vi hade snackat lite tidigare och allt bara löste sig.. Skönt när det är så. Det var nära att det failade fatalt när vi fastnade vid bommen på vägen, den har ett trådlöst system med dosor för dom som jobbar med kraftverksbygget i sjön, men nu hade det ändrats under dagen så det var nära att vi inte tog oss ut igen, men det löste sig genom att ringa en chef på semestern klockan 22:00 en torsdagkväll, som öppnade grinden via sin mobil, teknikens under!



Efter att jag kommit tillbaks till min faster Eva så brakar snart världens åskväder lös, med utsikt över till dalgången bredvid, där jag hade turat gav en skräckblandad förtjusning, inte för att jag är rädd för åska, men det här var närmast tropiskt och det var SÅ nära att jag hade tältat mitt i alltihop. Jag vet inte om det var bra eller dåligt..

Saker som lämnar mersmak ;)





Det ska bli mer i höst, men nästa gång ska jag ta med mer fiskegrejer och sällskap!